Idag var jag tvungen att slänga mig in i bilen och ta farväl av en av de bästa vänner jag någonsin haft. Fy fan vad ont det gjorde att se dig igen efter så många år och veta att imorgon finns du inte mer. Det känns som om tårarna inte vill ta slut. Det bara slår till, sådär på sekunden, och så raserar allting om och om igen.

Tack för alla år du gav mig, för allt jag har lärt mig av dig. För din trygghet och din värme, din tröst och din vänskap. Jag är så otroligt stolt över dig och mina minnen kommer aldrig att dö. Och jag rörde dig för sista gången med fingrar av ömhet, hjärta av glas, kyssar av kärlek och en själ som skakar av rädsla. Mitt farväl var alldeles för kort och jag kommer aldrig förlåta mig själv för det.

Stå stolt. Vila lugnt.

Mina minnen höll mig uppe varje dag.
Du är som att andas för.