Nu var det snart ett år sen igen. Ändå känns det som om tiden som går förbi i vår värld står still för när vi ses igen är det som om vi aldrig ens skiljts åt. Bandet mellan min bästa vän och jag är liksom ett band som aldrig slits. Inte ens lite. Vi ses aldrig och hörs knappt alls. Och så någon gång ibland, från ingenstans, ringer telefonen och i andra sidan är en vän som bara vill snacka lite, kolla läget, eller önska grattis på födelsedagen. Det gick två år innan vi sågs igen och det kändes som det bara gått en dag.

Men någonstans finns saknaden alltid där. Den där enkla principen att bara kunna sitta och lyssna på musik, snacka skit, hyra en bil och dra iväg på äventyr, göra allt tillsammans. Det går inte just nu, men det går ibland, och det är de dagarna man får ta vara på mest. Kärleken sitter för djupt för att glömmas bort!